I veckan har vi bytt lärare till våra kinesiskalektioner. Det var det bästa jag har gjort på länge! Den nya läraren, Shirley är glad, rolig, öppen och hennes engelska översättningar är mycket bättre än den förra.
Hon försöker få igång mitt pratande, så vi spendera mestadels av lektioner att bara prata. Och så frågade hon om vad jag tyckte var den största kulturskillnaden. Jag kunde inte sluta tänka på min tid på Fredrikssons, när jag bodde i Suzhou förra hösten, och började förklara lunchsessionerna för henne på den arbetsplatsen. För det första så sitter tjejerna för sig och killarna för sig. Den enda svensken satt därmed på andra sidan matsalen och det fanns aldrig någon att prata med. När jag väl försöker att få igång något samtalsämne så får man bara korta svar. Då förklarade Shirley att ända sen de har varit små så har de fått lära sig att man inte får ställa personliga frågor till utlänningar, för det anses vara otrevligt. Man får inte fråga om deras ålder, om deras lön, om de är gifta eller inte etc. Hmm, så för att man inte får ställa vissa frågor så pratar de inte alls med mig? I don’t get it
No comments:
Post a Comment