Nångång under sitt liv stöter man på den, då tar det stopp. Men på något sätt tar man sig förbi den.
Jag har alltid trott att det berodde på ålderskris, men jag har haft fel. Jag fyller 28 i år och jag har varken problem med att fylla 28 eller närma mig 30-strecket. Tvärtom, jag välkomnar mina fyllda 30år. Hoppas folk börjar kan ta mig på allvar snart. Flera leverantörer brukar gissa att jag är runt 20, hur känns det då?
Jag tror jag nådde väggen för ett tag sen, och jag trodde jag hade tagit mig förbi den, eller så är det en ny vägg. Hur som helst känns det som om jag har haft nedgång ända sen jag började på mitt första jobb tills nu inne i mitt andra jobb. Denna vägg är väldigt jobbrelaterat.
Idag sitter jag och jobbar själv i vår lägenhet i Shanghai. Jag har inga kollegor. Jag har knappt några leverantörsbesök. Och det är väldigt lungt på jobbet. Tills en dansk kollega ber mig åka till södra Kina för att göra två besök. Och jag freakar ut för att jag blir så stressad.
Tanken att snart få komma hem till trygga Sverige får ta mig förbi denna stora och tjocka vägg jag har framför mig.
Dagar som dessa i shanghai gör ju inte det hela bättre:
Kan trösta dig med att vädret inte är mycket bättre i Sverige. Kom hem snart och tanka ny energi. Kram Frida
ReplyDeleteDu är dukitg som kämpar och håller i, trots ditt lilla kontor hemma och utan arbetskamrater. Jag kan förstå att dte kan kännas ensamt. Men snart kommer ni hem och du får känna på svenska livet ett tag =) Jag längtar massor, ska bli såå mysigt!! Vi Ska verligen ta hand om er!
ReplyDeleteKRAM